Mysteriet med Ville Vessla

Böckerna om privatdetektiv Ture Sventon innehåller många mysterier utöver de som Sventon själv löser. Ligger möjligen privatdetektiven i riskzonen för diabetes då han tycks föredra semlor och kaffe? (Att semlor inte alls nämns i de senare böckerna kanske till och med styrker denna tes.) Hur det kommer sig att yrkesgrupper, nationaliteter och könsroller blir så stereotypa? Varför väljer Herr Omar just Sventon som potentiell kund för den flygande mattan? 

Men - kanske främst för att ha en anledning att på nytt läsa böckerna av Åke Holmberg - mysteriet jag väljer att undersöka är logiken bakom ärkeskurken Ville Vesslas kupper. Det lilla jag minns från böckerna och tv-serien är att "Vesslan" inte tycks särskilja en silverpokal från ett kylskåp. Vad får vi egentligen lära oss om brottslingens perspektiv och motiv i barnböckerna?

*Varning för spoilers!*

Ture Sventon, privatdetektiv (1948): I första boken utpressar Vilhelm Vessla med ett artigt brev två damer i 70-årsåldern i Lingonboda på 3000 kr. Hans hjälpreda "Oxen" är en bufflig man som är elak mot barn, stjäl kakor och gillar rostbiff. Vesslan bor på hotell (inburen i en resväska av Oxen) och sitter i en garderob. Han dricker hallonsaft, som är näringsrik på c-vitamin. Klädseln karaktäriseras av av välpressade byxor och välputsade spetsiga skor. Han är väldigt ironisk och lider av hösnuva på somrarna. Som kuriosa kan nämnas att Ville inte engagerat sig i geografiundervisningen i skolan. I övrigt är det i denna bok han fäller kommentaren: "Jag äter aldrig på fastande mage", vilket antagligen innebär att han aldrig äter.

Temlor från deckarfika.

Ture Sventon i öknen (1949): I bok två dyker Vesslan upp tidigt hos kylskåpsingenjör Hjortron, givetvis förklädd som kylskåpsassistent Mattson med rödgul mustasch och hornbågade glasögon, men med spetsiga skor och välpressade byxor. Även denna gång nysandes. Ändå tar det någon stund innan Ture Sventon, "Vesslans överman", känner igen honom. Trots att Vesslan blivit inlåst i bok ett så hann han inte sitta inburad i mer än tre minuter. Denna gång stjäl han Nordpolen, ett högteknologiskt kylskåp, och flyr till en ort på Arabiska halvön i närheten av där herr Omar bor (något märklig tillflyktsort kan tyckas). På plats i ökenstaden visar det sig att han kan arabiska och har en kylskåpsingenjörskumpan. Tillsammans försöker de förstå hur kylskåpet är byggt. Sventons teori är att brottslingarna skulle börja massproducera Nordpolen. Boken lämnar en med det stora mysteriet med hur detta kylskåp drivs då det antagligen inte fanns ett tillfredsställande eluttag på varken flygplanet, den flygande mattan eller på kamelerna.

Ture Sventon i London (1950): Vesslan fortsätter sin internationella brottskarriär när han och de välputsade skorna dyker upp hos Lord Hubbard i London. Här får vi veta att Vesslan alltid genomför sina kupper tillsammans med andra. Denna gången är syftet att stjäla en angorakatt för att kunna idka utpressning. Uppdragsgivare är några andra skurkar. Vesslan tycks bli lätt övermannad om antalet motståndare är lika eller fler än det egna skurkgänget. Som kuriosa kan nämnas att han tycks vara en nagelbitare.

Ture Sventon i Paris (1953): Denna gång har han tagit sig söderut och i samarbete med en rödhårig kvinna och ett stort band banditer svindlar han en slottsköpare. Slottet existerar dock inte, alltså är det ett högklassigt bedrägeri. Även i Frankrike tycks Vesslan lida av sina nysningar.

Ture Sventon i Stockholm (1954): Ville Vessla återvänder till Sverige och blir chef för Stora nysilverligan som specialiserar sig på att stjäla nysilver. Varför just nysilver är oklart, men det kanske är lättare och mer lukrativt att sno än att lura folk på slott som inte finns. Nåväl, när det väl hettar till så tycks han lämna sin kompanjon i sticket (genom att gömma sig i ett kassaskåp).

Ture Sventon och Isabella (1955): Nu bor Vesslan, utklädd som italiensk djurskötare, i cirkusvagn på en cirkus där cirkusdjur börjar försvinna. Han utmålas som den halaste och farligaste brottslingen i Sverige, det är en skurk som alla känner till och är rädda för. Kuppen tycks centrera kring att smuggla djur. När han väl blir infångad av Sventon så blir han riktigt ilsken, inte minst för att privatdetektiven lyckas provocera honom.

Ture Sventon i Venedig (1973): Efter nästan två decennier gör Vesslan en återkomst, i de två mellanliggande böckerna jagar Sventon andra skurkar. Denna gång befinner han sig i Italien där han är en "spindel", eller fasadklättrare, som stjäl tavlor och lite annat från palatsen. Det mest anmärkningsvärda är att han har randiga och blixtmönstrade byxor i förhoppningen att en annan person i stan - som äger likadana byxor - ska få ta smällen för brotten.

***

Faktum är att vi får veta mindre och mindre om Vesslan i varje bok. Han kommer dessutom mindre till tals. I sista boken är han nästan en perifer figur och har dessutom gjort ett drastiskt stilbyte från välpressade byxor till 60-talsmönstrad benbeklädning. Den smidige och smale brottslingen jobbar helst ihop med andra och tycks hoppa på än det ena och än det andra uppdraget som kan tänkas ge pengar: utpressning, bedrägeri och stöldturnéer. Nu är Holmbergs böcker riktade mot barn och från en viss tidsperiod, där Sventon blir en excentriske hjälten och Vesslan en bifigur som ska framhäva Sventons genialitet. Kanske ville Holmberg inte väcka de läsande barnens sympati för brottslingen. Vesslan tycks varken vara så framgångsrik, så varför än ingjuter rädsla hos folk är lite märkligt. Andra (se länkar nedan) ser Sventon-böckerna som deckarparodier, vilket kan förklara ytligheten. Ville Vessla förblir en gåta i bokform, men i får mer karaktär i Johan Ulvesons gestaltning i julkalendern från 1989. En ny filmatisering tycks vara på gång, men denna gång inte med ikoniska Helge Skoog som privatdetektiven, utan med Robert Gustafsson.

För den som vill förkovra sig ytterligare i Ture Sventon, Vilhelm Vessla och Åke Holmberg rekommenderas, förutom hela julkalendern på SVT Öppet Arkiv, podden Snedtänkts avsnitt om Ture Sventon. En mer vetenskaplig och samhällskontextuell analys kan läsas i texten Ture Sventon och Folkhemmet av Conny Olsson.