Historisk mat på moderna fat: Mannagrynspudding med fruktmos (1941)

Innan jag började med det här matlagningsexperimentet så hade jag i princip bara använt mannagryn till mannagrynsgröt och till ett särskilt recept på rotfruktslåda. Mannagrynskonsumtionen har onekligen gått upp. Idag blir det ett efterrättsrecept (för tidigare mannagrynsefterrätter se Piggsvinskaka, Manchesterpudding och Mannagrynskaka).

Mannagrynspudding med fruktmos (4 personer)

Mannagrynspudding med äppelmos.

1 kkp (1,5 dl) mannagryn
2 dl vatten
8 dl mjölk
1 msk socker till smeten + 1 msk till toppingen
1 msk skorpor (jag använde kardemummaskorpor, se kommentar i receptet)
1 msk smör eller annat matfett

Koka upp mjölk och vatten. Tillsätt mannagrynen och koka till en gröt under omrörning. Smaka av med socker. Smörj en ugnsform - receptet förordar en "låg och vid form" för att få bra stekskorpa.

Gröten och äppelmoset ska nu varvas. Ha gröt underst och överst.

Jag använde hemkokt äppelmos med lite fruktbitar i, så den var lite svårare att bre ut till ett jämnt lager.

På toppen av puddingen strös en blandning av sockor och skorpor. Antagligen avses torkat bröd/skorpor som malts, men antagligen går det lika bra med ströbröd. Själv mortlade jag en kardemummaskorpa. Klicka sedan lite smör över.

En mortlad skorpa blir betydligt mer än 1 msk smulor.

Dags att sätta in i ugnen.

Puddingen är i princip tillagad så den ska sättas in i ugnen för att "få vacker färg". På 200° räcker det nog med cirka 10 minuter, men det är förstås en smaksak.

Färdiggräddad.

Omdöme och förbättringspotential: Stora frågan är förstås ifall puddingen ska ätas varm eller kall. Vi testade att äta den mer ljummen och kall, det senare var nog snäppet bättre. För den som önskar så blir en klick vispgrädde ett fint tillbehör. Det här är är en söt och god kaka där fyllningen förhöjer puddingen. För den som vill ha den något mindre söt så kan sockret uteslutas i gröten. Dock skulle jag säga att man inte ska snåla med täcket, så för att få lite mer krispighet kan det behövas lite mer skorpsmulor, socker och smörklickar.

Jag gjorde ett halvt recept i en liten form med tre lager gröt och två lager mos-fyllning. Moset räckte inte riktigt så då tog jag mer. För endast ett lager fyllning så borde det räcka med mosdosen. Sambon föreslår att det nog borde gå bra att byta ut moset mot sylt på t.ex. hallon eller blåbär för att få lite syrlighet. Ett annat alternativ är att tillsätta lite kanel i gröten och kanske strö på lite mandelspån på toppen.

* * *

Receptet är hämtat ut Dyrtidsmat (1941) en receptsamling utgiven av Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala vid P. A. Nordstedt & söners förslag i Stockholm. Samlingen tycks ha getts ut i minst ytterligare tre upplagor innan andra världskrigets slut. Förordet riktar sig till de "som sträva efter att uppfylla statsmyndigheternas uppmaning att sänka standarden när det gäller matfrågan". Priset var då 2 kronor, vilket motsvarar ca 47 kronor i dagens penningvärde (Källa: Edvinsson & Söderberg 2011).

Blogginlägget är en del av min serie Historisk mat på moderna fat där jag testar olika historiska recept, primärt från första halvan av 1900-talet. En stor del av experimentet handlar om att reflektera kring dåtidens och dagens måltider och matkultur. Du hittar alla recept samlade under etiketten Historisk mat på moderna fat.