Historisk mat på moderna fat: Auberginekaviar (1948)

På senare år har det blivit trendigt med auberginesill och andra varianter på det vegetariska och veganska julbordet. Att göra veganiserade varianter på just aubergine är dock inte något nytt. I en kokbok från 40-talet hittade jag auberginekaviar vilket så klart behövdes testas. Nu var kanske inte detta recept ursprungligen tänkt till julbordet men...

Auberginekaviar

Auberginekaviar på julbordet intill sillen och äggen.

1 äggplanta/aubergine, ca 250 gram
1 msk hackad eller riven gul lök

Vinägersås:
1 msk vinäger
3 msk olja
1/4-1/2 tsk salt
1 knivsudd vitpeppar eller paprika

Äggplantan läggs i en torr stekpanna som ställs in i "medelgod ugnsvärme" (ca 175°). Enligt receptet ska det vara färdigt efter 15-20 minuter eller när den sjunkit ihop, skrumpnat och innehållet känns mjukt. Det tog betydligt längre tid. Jag skulle nog rekommendera att dela frukten och rosta de två halvorna. Hacka under tiden löken och förbered vinaigretten genom att vispa alla ingredienserna med en gaffel i en skål, eller skaka dem i en shaker.

Bakning av hel aubergine.

Innehållet ska bli puréaktigt. Kärnorna vid stjälken tas bort, men resten av innandömet används. Kläm ut fruktköttet och hacka det fint. Lägg i en skål.

En kanske inte helt genommjuk aubergine.

Blanda auberginen med lök och vinägersåsen, rör om ordentligt och smaka av. Låt bli kall

Serveras enligt receptet som smörgåspålägg eller på färska tomatskivor.

Omdöme och förbättringspotential: Det här blev gott. Kan fungera som bra alternativ till eller komplement till sill och fisk på julbord, påskbord eller midsommarbordet. Den gyllene regeln är så klart att krydda på lite mer efter egen smak.

Reflektioner: Hur tillgången på aubergine i de svenska matbutikerna såg ut 1948 vet jag inte, men jag föreställer mig att det ändå var något annorlunda och nytt för många. Under det här expermentet slås jag gång på gång hur jag hittar äldre recept som påminner om sådant som är aktuellt eller trendigt idag, men som idag lyfts fram som något nytt och annorlunda. Nu kan vi förstås inte veta hur stor genomslagskraft varje recept i sådana här receptbiblar (se nedan) fått, men de här böckerna är verkligen källa till mycket spännande mat.

* * *

Receptet är hämtat ur Stora kokboken: Hushållets uppslagsbok i alla matfrågor (utgiven av Wezäta 1948). Detta tycks vara 15:e upplagan av en bok som först utkom 1940 och tycks ha utkommit i minst 25 upplagor till och med 1960. 

Redaktörer var skolkökslärarinnorna Edith Jonsson-Ekegråd och Britta Hallman-Haggren. Edith har vi tidigare mött som författare till Goda pepparkakor och annat gott. Britta tycks ha utgivit några receptsamlingar till, men inte lika många som Edith.

Blogginlägget är en del av min serie Historisk mat på moderna fat där jag testar olika historiska recept, primärt från första halvan av 1900-talet. En stor del av experimentet handlar om att reflektera kring dåtidens och dagens måltider och matkultur. Du hittar alla recept samlade under etiketten Historisk mat på moderna fat.