Historisk mat på moderna fat: Hallon- och vinbärssylt (1944)

Vi skulle nyligen plocka blåbär men kom hem med 2,5 liter vildhallon! Samtidigt bågnade vinbärsbuskarna på gården av röda klasar. Tur att jag hade fått ögonen på detta recept!

Jag slänger in ett mysterium: Hur många olika sätt kan det finnas att koka sylt på? Tydligen många. I nedanstående bok finns sylt I, II (enklare sylt), III a (saftrik sylt), III b (saftrik sylt, kompott på flaskor), IV a och IV b - varje recept med olika varianter av bär. Därtill finns två separata recept på körsbärssylt och ett på plommonsylt. För den som undrar är följande recept av kategori III b.

Hallon- och vinbärssylt

Hallon- och vinbärssylt.

2 liter (1 kg) hallon
2 liter (1 kg) röda vinbär
1,5 kg syltsocker eller strösocker (jag blandade)
5 dl vatten

Rensa hallonen försiktigt och repa de röda vinbären. Koka en lag som ska bli både klar och simmig (detta är lite av en motsägelse tycker jag). Skumma vid behov. 

Uppkok av sockerlag.

Ta från plattan och låt svalna något (enligt instruktionen kan en alltför varm sockerlag göra att vinbärens skal krymper ihop och gör bären hårda). Lägg i bären. Koka sedan upp. Lyft bort från värmen, skaka grytan så att skummet är lättare att ta bort (oklart om det är det). Koka sedan igen i 10-15 minuter, skaka och skumma noggrant. Sylten ska vara klar och simmig.

Dags att låta bären koka.

Låt svalna något, ös därefter upp i rena burkar. Det rekommenderas att använda mindre burkar för finare sylt och gärna paraffinering ifall "förvaringsutrymmet ej [är] förstklassigt". Förvara torrt, svalt och mörkt. Jag frös in några mindre burkar och förvarade resten i kylen tills det var dags att ätas eller distribueras till andra.

Omdöme och förbättringsförslag: Det här var ju supergott! Jag har ju levt i någon villfarelse om att jag inte är så förtjust i hallonsylt, men den här kombinationen blev riktigt god. Både söt och syrlig.

* * *

Receptet är hämtat från Hemkonservering: Modern handbok i konservering av bär frukt grönsaker (14:e upplagan, 1944). Första upplagan utkom 1935. Boken är utarbetad av skolkökslärarinnorna Edith Jonsson-Ekegårdh, Britta Hallman-Haggren och Magda Herman, professorskan Else Dahl samt speciallärarinna och licentiat Lisa Swenander Lanke. Ett inledande kapitel är skriven av professor E. Widmark. Priset för 14:e upplagan var 1:25 kronor, vilket motsvarar drygt 29 kronor i dagens värde (källa: Edvinsson & Söderberg 2011).

Edith och Magda har jag nämnt tidigare i samband med recepthäftet Goda pepparkakor och annat gott, och Edith och Britta i Stora kokboken.

Else Dahl (född Törnmarck, 1882-1964, se bild här) har skrivit flertalet böcker om trädgård och köksträdgård. Hon utbildade sig först till sjuksköterska men omskolade sig inom trädgård, bland annat i genom kurs England och omnämns som trädgårdsarkitekt. Hon arbetade även som lärarinna i konservering vid Alnarps trädgårdsskola. Hon var gift med Carl G. Dahl, (trädgårdsman, pomolog och skolföreståndare (källa: Svenskt Biografiskt Lexikon och Rötter.se).

Lisa Swenander Lanke (1903-1993) föddes i Trondheim. Tog sin licentiat 1939 och medicine doktorsexamen 1957 vid Lunds universitet, sedermera docent i medicinsk och fysiologisk kemi. Hennes forskningsområde lär ha varit salivkemi (sic!) och födoämnen (källa: Vem är det: Svensk biografisk handbok). Hon verkar dessutom ha haft en koppling till Medicinalstyrelsens Odontologiska Försöksstation i Vipeholm där de i dag ökända kariesexperimenten ägde rum.

Blogginlägget är en del av min serie Historisk mat på moderna fat där jag testar olika historiska recept, primärt från första halvan av 1900-talet. En stor del av experimentet handlar om att reflektera kring dåtidens och dagens måltider och matkultur. Du hittar alla recept samlade under etiketten Historisk mat på moderna fat.