Husmoderskunskap: Badrum

Från bad till Badrum. Mitten av 1900-talet skedde stora förändringar för många människor i Sverige, inte minst gällande bostadsstorlek och bostadsstandard. Dagens uppslagsord påminner oss om att badrum på det vis vi tänker idag inte var en självklarhet:

Badrum ingår numera normalt i planläggningen av bostäder i städer och tätorter och blir på landet allt vanligare. Ett välinrett badrum är i hög grad ägnat att höja familjens hygien och underlätta husmoderns arbete. (Svenskt husmoderslexikon 1952)

Artikeln är väldigt detaljerad med ideala dimensioner, bjälklag och inredning. Det nämns att mediciner i form av pulver och piller inte bör vara i badrumsskåpet på grund av fuktighetsrisken, samt att medicin bör förvaras i låst skåp (troligen för att hållas undan barn). Mer intressant blir det att läsa om toalettstolar:

Frågan om man skall ha WC-stolen i badrummet eller på annat håll i bostaden är föremål för diskussion. Hygieniker och husmödrar hävdar att olägenheter av skilda slag uppstår vid WC-stolens placering i badrummet. Det torde vara enbart ekonomiska hänsyn som är anledningen till att den alltjämt i många fall placeras där. En plats för bidé, som kan vara lös och hopfällbar, borde alltid finnas. (Svenskt husmoderslexikon 1952)

Det där med att ha en toastol "på annat håll i bostaden" tolkar jag som att de menar ett separat toalett-rum, även om formuleringen väcker lite funderingar kring ifall toastolen kunde stå i sovrummet eller i köket. Jag är kanske inte helt säker på vilka "olägenheter" det handlar om att ha WC-stolen i badrummet. Möjligen att det handlar om aktiviteter som utförs i relation till denna stol är en kontrast till det som sker i badkar eller dusch. 

När jag läser om detta påminns jag igen om de märkliga toaletterna i en del engelska hus. Toaletten är som ett separat rum (eller mer som bås), medan handfat och badkar/dusch finns i ett angränsande rum. Hygienen med dessa dörrhandtag kan således diskuteras...

* * *

Källa: Svenskt husmoderslexikon: Uppslagsbok för hem och familj i tre band från 1952 (5:e upplagan, utgiven av Medéns). Huvudredaktörer är Anna Schenström (f.d. föreståndarinna vid Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala), Vera Diurson (chef för Aktiv Hushållning) och Anna Lisa Söderholm (programtjänsteman i Radiotjänst för sociala frågor). Genom Libris kan jag spåra att det åtminstone kommit en upplaga 1949 och att 12:e upplagan (och troligen sista) utgavs 1963-64 i fyra volymer.

Inlägget är en del av min bloggserie Husmoderskunskap om vad det var för kunskap som en husmoder kunde tänkas söka och ha nytta av. Inte för att jag förespråkar att hemmafruideal eller stereotypa könsroller, men utav genuin nyfikenhet för vad det var för kunskaper som sågs som nödvändiga.  Utifrån ett nutidsperspektiv kan säkert en hel del kunskaper kan vara nyttiga i relation till krisberedskap, hållbarhet och ekonomi oavsett om man är man eller kvinna.