Om lekhjälmar

Lekhjälm till salu.

I mataffären hade de en "kampanj" på så kallade lekhjälmar. För mig såg det ut som en vanlig hjälm som används vid t.ex. skateboard-åkning så jag blev lite fundersam över skillnaden mellan en lekhjälm och en hjälm för sport och transport. Att den heter lekhjälm får mig att tro att den inte bör användas som cykelhjälm.

För många år sedan bloggade jag över hur konstigt jag tyckte det var att några barn på gården hade cykelhjälm på sig när de lekte. Jag förstod det inte riktigt även om jag fick lära mig att i de norra delarna är det vanligare att låta ungarna ha på sig hjälm på grund av hårda isfläckar.

Det var innan det uppdagades en förträngd och mörk hemlighet i min familj. En väninna till mamma påstod att jag som barn hade fått ha hjälm inomhus. Inomhus! Anledningen skulle vara min beryktade klumpighet. Jag hade otroligt dålig motorik och dålig balans som barn. Tydligen kunde jag inte heller bedöma höjdavstånd utan trodde man kunde gå rakt ut i en trappa. Dessutom hade jag en förmåga att trilla rakt in i hårda element. Ingen rast och ro för mina föräldrar alltså. Men det där med en hjälm inomhus, näe, det hade jag inte, enligt mamma.

Men så skulle vi gallra bland gamla foto-negativ och döm om vår förvåning när den här bilden dök upp:

Inscannat negativ på Matilda med någon form av mjuk hjälm.

Hjälm hade jag visst. En mjuk sådan. Och inomhus. Men detta lär ha varit så traumatiskt att alla framkallade bilder tycks ha förstörts (hittade dock originalen bland farmors foton) och minnet raderats.

Kontentan är väl att jag inte ska kasta sten i glashus. 

Men jag undrar nog fortfarande om skillnaden mellan lekhjälm och annan hjälm.