Att baka hos bagaren?

Elpriserna har ju fått många att lägga om vardagliga sysslor för att spara slantar. Höga elektricitetspriser är ju inget nytt, inte minst med de två så kallade oljekriserna på 1970-talet var energifrågan högaktuell. En liten artikel (eller möjligen kåseri) fann jag i sektionen Namn och nytt i mars-månad 1917 som fick mig att komma ihåg den där hajpen (eller om det var ett reklam-jippo) om surdegshotell. Kanske kan denna snart 107-åriga idé från första världskriget vara intressant även för alla hemma-surdegsbagare som vill spara in slantar på ugnsgräddningen?

Hembakningen och gasrestriktionerna.
Husmodern gör själv sin deg och gräddar den hos bagaren.

    Husmödrarna ha nu fått ett nytt problem till alla andra att lösa, nämligen hur de skola kunna reda sig när gastillgången inskränkes. I synnerhet måste de då i det närmaste upphöra med hembakningen, och detta ha åter de flesta knappast råd till. Hembakat bröd blir, som var man vet, både bäst och billigast, men vad har en husmoder för glädje av en aldrig så listigt utspeulerad och utrdygad deg, om hon inte kan få den gräddad!
    Som en utväg ur denna svårighet har det förslaget framställts att husmodern själv gör sin deg och sedan går med den till bagaren för att hos honom få den gräddad mot skälig ersättning.
    Idéen är inte ny. Både i Tyskland, England och Frankrike är det ganska vanligt i mindre samhällen att husmödrarna åta grädda sitt bröd hos byns bagare. Men frågan är om något dylikt skulle kunna realiseras hos oss. Samtliga större bagerier som tillfrågats ha ställt sig avvisande till förslaget, men flera småbagare ha funnit det vara väl värt att ta i betraktande och anse att möjlighet för dess realiserande föreligger. (Dagens Nyheter (1917-03-16)

Bageriet skulle således bli en form av kollektiv men bemannad bagarstuga (i snarlik anda som kollektiva tvättstugor och kollektiva frysar). Spalten fortsätter med att mena att behöver vara formbröd som torde vara lättare att hantera än bröd på plåt. Dessutom menar man att det måste vara viktigt att husmodern (inte husfadern?) inte har så långt att gå med jäsande bröd. Slutligen föreslås ytterligare ett alternativ med centraler på olika ställen i stan som under särskilda tider är öppna för gräddning av bröd. Skribenten antar att dessa "grädderier" skulle uppskattas av många husmödrar. Jag gissar dock att skribenten är en man och att denne inte tillfrågat några kvinnor om saken.

Vad tror ni - skulle ni kunna tänka er gå med er bröddeg till bagaren för att få den gräddad för en mindre peng än vad det kostar att värma ugnen hemma? Eller har ni liksom jag alltför långt bort till närmsta bageri? I alla fall i min stad är bagerierna få, de flesta handlar nog bröd i matbutiken idag.