Bokcirkeln hösten 2024

Om vårens bokcirkel råkade fokusera på svenska kvinnliga författare så blev höstens bokval mer internationellt präglat. Vi läste...

Spridda över jorden av Yoko Tawada: En smått absurd men också tänkvärd berättelse om språkets betydelse. Tänk att inte ha någon att kunna prata sitt språk med. Boken berättas utifrån flera olika personers perspektiv men i fokus är Hirukis sökande efter andra som är från "Sushilandet" som hon kan få prata med. Boken är lättläst och tydligen första delen i en triologi. Jag hade tidigare läst En isbjörns memoarer och läste därefter Sändebudet, två böcker jag nog tycker är lite bättre.

En fruktansvärd grönska av Benjamín Labatut: Det här är en mycket speciell bok. Å ena sidan är det en bok om manliga genier inom kvantfysiken, personer som existerat i verkligheten, å andra sidan är det en roman. Gränsdragningen mellan fakta och fiktion suddas på det viset ut och gör den intressant. Boken är mycket fint skriven men fokuset på de manliga genierna kändes tröttsamt. Den här boken hade jag aldrig själv valt att läsa, men är glad att fått vidga läsandet något.

Yellowface av Rebecca F. Kuang: Den unga författaren June Hayward  får tag i en "väns" bokmanus och ger ut den under eget namn. Romanen handlar om kinesiska arbetare och förlaget ger henne det asiatiskklingande namnet Juniper Song. Ganska snart beskylls June för att ha stulit manuset. Yellowface handlar om kulturell appropriering i förlagsbranschen (vem får egentligen berätta vems historia?) men också om hur långt människor är villiga att gå för att lyckas med sin dröm. Vi läste boken på svenska och jag läste den nästan på en dag. Den är helt klart läsvärd även om berättelsen bitvis känns otroligt otrolig.

Det finns liv här av Elise Karlsson: I första delen av den så kallade Rinkeby-triologin får vi följa olika personer som bor i det nybyggda Rinkeby på 1970-talet. Vi får följa deras vardag och utmaningar genom nedslag under flera år medan området växer fram och befolkas. Boken ger en känsla av tidsandan och karaktärerna känns realistiska. Jag hade kanske önskat lite mer miljöbeskrivningar, men det är nog en personlig preferens. Vi blev alla nyfikna på andra delen som nyligen kommit ut, Sår som aldrig läks, som utspelar sig på 1980-talet.