Vad som verkade bättre i teorin...
Det kändes helt rimligt att nu, när semestern är så nära, sätta igång med ett större pusselprojekt. Det ösregnade ute och att städa golvbrunnen kändes mindre lockande. Med iläggsskivan i så skulle det ju gå att äta middag vid köksbordet även med ett pussel intill.
Två timmar senare är jag inte lika övertyga om att idén med 3000-bitarspussel är lika briljant. 3000 bitar är väldigt många bitar...
Förresten - vilken slags pusselläggare är ni? Börjar ni med kanterna eller med specifika motiv mitt i bilden?
Kommentarer
Sortering är A och O i pusslandet :D
De pussel jag gillar bäst är dock de lite roligare pussel så som "Wasgij" Pussla inte det du ser. Pussla vad karaktärerna tittar på, Pussla vad karaktärerna tittar på, Pussla inte det du ser. Pussla framtiden, Pussla inte det du ser. Pussla vad som händer härnäst."
Eva Maria >> Kul med ett familjeprojekt som ni kan lägga tillsammans. Det där med tävlingar är nog inget för mig, jag vill inte ha brått att lägga. Jag tycker om att lyssna på något radioprogram i bakgrunden och ta det lugnt.
Haha, det kändes som ett klassiskt föräldraskämt (men så klart nesligt för dig)
Men ja, kanten, alltid kanten! Och så motiv, sedan får det växa sakta. Jag brukar däremot inte sitta och sortera alla bitar först, men på slutet gör jag det och då efter FORM. Maken fattar ingenting, han vill sortera efter färg och förstår inte när jag pratar om uppnäsor och högerpluppar mm. ;-)
3000 bitar har jag aldrig ens provat!