Reserver i överflöd
"Spara, samla, ta vara på. En samlande människa kan använda olika ord för att förklara varför det ligger 400 gummiband i en kökslåda eller 27 par trasiga jeans i en garderob. Sparar man finns en föreställning om att just detta kan vara bra att ha någon gång.""Snören, för korta att använda" - Charlotte Hagström (2006), i: Överflöd: Mellan minnesvärt och bortglömt. (Lynn Åkesson, red, Kulturens årsbok.)
Eftersom jag valt att övergå till månadsrapportering av IN/UT-listorna så tänkte jag försöka ägna söndagsinläggen åt eko-mysterium. Apropå just dessa listor av saker som lämnar eller gör entré i hemmet vore det lämpligt att börja med varför jag känner ett behov av att göra detta istället för att ta ett köpstopp och använda det jag har.
Jag har egentligen aldrig varit en stor shoppare. Min familj hade inte gott om pengar när jag växte upp vilket påverkat mitt förhållande till pengar. Jag måste medge att när jag gick mitt första jobb i övre tonåren använde jag mina intjänade slantar till att expandera och uppdatera min garderob (många plagg använder jag än idag). Och när jag sedan flyttade hemifrån köptes mycket husgeråd. Men generellt anser jag mig inte vara en stor-shoppare även om jag genom åren införskaffat många onödigheter och har en svaghet för böcker.
Trots detta har jag ett enormt överflöd av saker vilket beror på två sammanlänkande faktorer. För det första är jag väldigt duktig på att ha saker i reserv. I min värld är det bra att ha ett extra par vantar ifall jag tappar ett par (erfarenhet), eller två extra blyertspennor i pennskrinet ifall stiften i stiftpennan tar slut, en extra resekortshållare om det jag använder går itu... Men det finns ett tak på hur många extra av "si och så" som är nödvändigt att ha. Till och med ett fotbollslag har ett begränsat antal reserver med sig till en match.
Faktor nummer två är en konsekvens av ovanstående. Jag har en fantastisk förmåga att ta över andra personers överflöd. När mamma rensat har jag tyckt "nä men vänta här nu, den där kan ju komma till nytta hos mig" (nu är det faktiskt tvärtom!). Dessutom har jag de senaste åren rensat ut två släktingars dödsbo. Båda hade gräsligt massa saker och den ena hade samlat på allt och ingenting sedan hon flyttat in i lägenheten i skiftet av 40/50-talet. Trots att majoriteten av alla dessa saker gick till loppis eller sopor så hamnade en hel del hemma hos mig. Det är en salig blandning av nostalgiska föremål, diverse servisdelar och fina inredningsprylar, mycket som ny är undanstuvat i lådor och kartonger.
Jag har uppenbarligen ärvt denna "kan vara bra att ha"-mentaliteten på både x- och y-kromosomen och flyttlådorna blir fler och tyngre för varje flytt. Även om det kanske är logiskt att ju äldre man blir desto fler saker har man i sina ägor så är det dags för mig att göra upp med alla mina reservsaker som sällan eller aldrig kommer till nytta. Den stackars människa som en dag måste rensa upp efter mig ska inte behöva utbrista förtvivlat "inte en till!"
Kommentarer
P >> :)
Pernilla >> Absolut, jag sparar hellre fullt funktionsdugliga saker men jag tror det är dags för mig att fundera vad det är jag egentligen använder och vad som kan skänka andra större glädje. Jag är ganska självförsörjande på kaffekoppar ett tag framåt (särskilt eftersom jag inte dricker kaffe!)...