Husmoderskunskap: Halsens vård

Vi har tidigare lärt oss om armarnas vård och om benens vård. Näst på tur är halsens vård. Jag associerade direkt till insidan av halsen och förkylningsymptom, men ack så fel jag hade! Men tydligen är jag inte ensam om att negligerat detta:

Halsens vård brukar inte bekymra de flesta damer. De sköter sitt ansikte mer eller mindre noga utan närmare tanke på att utsträcka vården till det allt annat än oviktiga halspartiet. En rund, fast hals är ett tecken till fysisk balans och ungdom och rätt betydelsefull för utseendet, men tyvärr ser man ganska sällan en modern västerländsk kvinna, som verkligen har en vacker hals, dvs. en hals på vilket huvudet vilar rakt och fritt. Trånga och höga kragar har en benägenhet att ge en framlutande hållning, och denna felaktiga hållning avsätter gärn ett bestående märke i en fullt synlig fettavlagring över den sjunde halskotan, som på grund av den felaktiga hållningen skjutit ut (s. k. tjurnacke). Delen kan emellertid förebyggas och avhjälpas. (Svenskt husmoderslexikon, 1952)

Jag tänker stackars husmödrar! Inte nog med att de skulle ha full koll på sina barn och sköta hemmet och laga maten och jag vet inte allt, de skulle också säkerställa att de inte fick tjurnacke. Den här boken kunde nog bidra till ett och annat utseendekomplex ifall någon tog den alldeles för bokstavligt.

Uppslagsartikeln talar därefter om rätt huvudhållning som också kan förhindra "den vanprydande dubbelhakan". Med negativa benämningar menas dock att kvinnor i andra delar av världen har bättre hållning. Västerländskt mode med "hängande nackhår" och "stoppade axlar" beskylls för att kvinnorna försummat sina nackar. Avslutningsvis beskrivs ett antal rörelseövningar som anses vara "nyttiga" för halsen. Därtill föreskrivs bra huvudgärd*, mjuka kragar och omsorgsfull renlighet.

*Huvudgärd var ett nytt ord för mig! Enligt svenska.se kan detta avse kuddar och annat som stödjer huvudet i sängen.

* * *

Källa: Svenskt husmoderslexikon: Uppslagsbok för hem och familj i tre band från 1952 (5:e upplagan, utgiven av Medéns). Huvudredaktörer är Anna Schenström (f.d. föreståndarinna vid Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala), Vera Diurson (chef för Aktiv Hushållning) och Anna Lisa Söderholm (programtjänsteman i Radiotjänst för sociala frågor). Genom Libris kan jag spåra att det åtminstone kommit en upplaga 1949 och att 12:e upplagan (och troligen sista) utgavs 1963-64 i fyra volymer.

Inlägget är en del av min bloggserie Husmoderskunskap om vad det var för kunskap som en husmoder kunde tänkas söka och ha nytta av. Inte för att jag förespråkar att hemmafruideal eller stereotypa könsroller, men utav genuin nyfikenhet för vad det var för kunskaper som sågs som nödvändiga.  Utifrån ett nutidsperspektiv kan säkert en hel del kunskaper kan vara nyttiga i relation till krisberedskap, hållbarhet och ekonomi oavsett om man är man eller kvinna.