Historisk mat på moderna fat: Svart vinbärssylt (1944)

Det börjar bli dags för avfrostning av frysen, något jag tycker att vi behöver göra alldeles för ofta med vår frys. Jag misstänker att det är en blandning av handhavandefel och läckande lister. Nåväl, vi hade massa svarta vinbär och tänkte testa på att göra sylt. Vanligen konsumerar jag bara svarta vinbär i form av gelé eller saft.

Om någon tycker att receptet är bekant så är det samma grundrecept som för hallon- och vinbärssylten som blev succé i fjol.

Svart vinbärssylt

Svart vinbärssylt på havregrynsgröt.

4 liter (2 kg) svarta vinbär
1,5 kg syltsocker eller strösocker (jag blandade)
5-7 dl vatten

Om vinbären är färska så repa dem och vid behov "snoppa dem" med sax. Koka en lag som ska bli både klar och simmig. Skumma vid behov. 

Kokande sockerlag.

Ta kastrullen från plattan och låt svalna något (enligt instruktionen kan en alltför varm sockerlag göra att vinbärens skal krymper ihop och gör bären hårda). Koka sedan upp. Lyft bort från värmen, skaka grytan så att skummet är lättare att ta bort (oklart om det är det). Koka sedan igen i 10-15 minuter, skaka och skumma noggrant. Sylten ska vara klar och simmig.

Låt svalna något, ös därefter upp i rena burkar. Det rekommenderas att använda mindre burkar för finare sylt och gärna paraffinering ifall "förvaringsutrymmet ej [är] förstklassigt". Förvara torrt, svalt och mörkt. Jag hällde upp i glasburkar som var värmts i ugn (100°) och med kokade lock.

Upphällning av sylt i burkar - det blir lätt kladdigt.

Omdöme och förbättringsförslag: Det blir en god och syrlig sylt. Sambon som gillar svarta vinbär var lyrisk. Söthetsgraden går förstås att anpassa efter egen smak. Och vill man inte ha så rinnig sylt så tar man förstås lite mindre vatten till lagen.

* * *

Receptet är hämtat från Hemkonservering: Modern handbok i konservering av bär frukt grönsaker (14:e upplagan, 1944). Första upplagan utkom 1935. Boken är utarbetad av skolkökslärarinnorna Edith Jonsson-Ekegårdh, Britta Hallman-Haggren och Magda Herman, professorskan Else Dahl samt speciallärarinna och licentiat Lisa Swenander Lanke. Ett inledande kapitel är skriven av professor E. Widmark. Priset för 14:e upplagan var 1:25 kronor, vilket motsvarar drygt 29 kronor i dagens värde (källa: Edvinsson & Söderberg 2011).

Edith och Magda har jag nämnt tidigare i samband med recepthäftet Goda pepparkakor och annat gott, och Edith och Britta i Stora kokboken.

Else Dahl (född Törnmarck, 1882-1964, se bild här) har skrivit flertalet böcker om trädgård och köksträdgård. Hon utbildade sig först till sjuksköterska men omskolade sig inom trädgård, bland annat i genom kurs England och omnämns som trädgårdsarkitekt. Hon arbetade även som lärarinna i konservering vid Alnarps trädgårdsskola. Hon var gift med Carl G. Dahl, (trädgårdsman, pomolog och skolföreståndare (källa: Svenskt Biografiskt Lexikon och Rötter.se).

Lisa Swenander Lanke (1903-1993) föddes i Trondheim. Tog sin licentiat 1939 och medicine doktorsexamen 1957 vid Lunds universitet, sedermera docent i medicinsk och fysiologisk kemi. Hennes forskningsområde lär ha varit salivkemi (sic!) och födoämnen (källa: Vem är det: Svensk biografisk handbok). Hon verkar dessutom ha haft en koppling till Medicinalstyrelsens Odontologiska Försöksstation i Vipeholm där de i dag ökända kariesexperimenten ägde rum.

Blogginlägget är en del av min serie Historisk mat på moderna fat där jag testar olika historiska recept, primärt från första halvan av 1900-talet. En stor del av experimentet handlar om att reflektera kring dåtidens och dagens måltider och matkultur. Du hittar alla recept samlade under etiketten Historisk mat på moderna fat.