Historisk mat på moderna fat: Rönnbärsmarmelad (1944)
Jag har förvisso bloggat om en rönnbärsmarmelad/rönnbärsmos tidigare som fick positivt utfall. Men det går ju så klart att testa fler recept!
Rönnbärsmarmelad
 |
| Rönbärsmarmelad på kex och brieost. |
6-7 dl vatten
Till varje liter/kilo surt mos tillsätts 600-750 kg syltsocker/strösocker
Eventuellt: 100-200 g skållad och i strimlor skuren sötmandel samt rivet skal och saft av 1-3 citroner (denna version testade jag ej).
Anm. Det sägs att rönnbär är som tranbär och ska gärna plockas efter första frosten som dock inte hade infallit. Så för säkerhets skull lade jag bären i frysen över natten för att se ifall det lockade fram lite sötma i bären.
Rensa och skölj bären. Lägg bären i en gryta och häll på vatten. Låt dem koka sakta under omrörning tills det mesta av bärens saft dragits ut.
 |
| Rönnbär under uppkok |
 |
| Passerade rönnbär. |
Mät eller väg massan. Koka upp och låt koka i 10-15 minuter. Lägg sedan i sockret och låt koka under omrörning. Marmeladen ska bli lite tjock och "se glansig ut". Vill man ha en riktigt tjock marmelad ska man vänta tills den "flockar sig från sleven".
För den som vill göra smakversionen med mandel och citron (observera att denna inte är lika hållbar) så är det dags att lägga i mandelstrimlor, citronskal och citronsaft.
Häll upp marmeladen i rena och varma burkar.
Omdöme och förbättringspotential: Till skillnad från rönnbärsmoset jag gjorde för några år sedan som var utblandad med äpple så fick den här en lite mer potent rönnbärssmak. Det är troligtvis inget som tilltalar den med kräsna smaklökar, men passar troligen den som vill ha en spännande smaksättning till kex med ost (t.ex. brieost). Personligen tycker jag i alla fall att marmeladen fungerar bäst till ost och kex än till frukostmackan.
Reflektion: Med tanke på mängderna av rönnbärsträd som finns i Sverige är det märkligt att rönnbär inte har en större roll i matkulturen. Förvisso kan smaken spela roll, men våra förfäder har ju ätit mängder av saltad mat och rökt mat vilket också torde ha påverkat smakpaletten.
* * *
Receptet är hämtat från Hemkonservering: Modern handbok i konservering av bär frukt grönsaker (14:e upplagan, 1944). Första upplagan utkom 1935. Boken är utarbetad av skolkökslärarinnorna Edith Jonsson-Ekegårdh, Britta Hallman-Haggren och Magda Herman, professorskan Else Dahl samt speciallärarinna och licentiat Lisa Swenander Lanke. Ett inledande kapitel är skriven av professor E. Widmark. Priset för 14:e upplagan var 1:25 kronor, vilket motsvarar drygt 29 kronor i dagens värde (källa: Edvinsson & Söderberg 2011).
Edith och Magda har jag nämnt tidigare i samband med recepthäftet Goda pepparkakor och annat gott, och Edith och Britta i Stora kokboken.
Else Dahl (född Törnmarck, 1882-1964, se bild här)
har skrivit flertalet böcker om trädgård och köksträdgård. Hon
utbildade sig först till sjuksköterska men omskolade sig inom trädgård,
bland annat i genom kurs England och omnämns som trädgårdsarkitekt. Hon
arbetade även som lärarinna i konservering vid Alnarps trädgårdsskola.
Hon var gift med Carl G. Dahl, (trädgårdsman, pomolog och
skolföreståndare (källa: Svenskt Biografiskt Lexikon och Rötter.se).
Lisa
Swenander Lanke (1903-1993) föddes i Trondheim. Tog sin licentiat 1939
och medicine doktorsexamen 1957 vid Lunds universitet, sedermera docent i
medicinsk och fysiologisk kemi. Hennes forskningsområde lär ha varit
salivkemi (sic!) och födoämnen (källa: Vem är det: Svensk biografisk handbok). Hon verkar dessutom ha haft en koppling till Medicinalstyrelsens Odontologiska Försöksstation i Vipeholm där de i dag ökända kariesexperimenten ägde rum.
Blogginlägget är en del av min serie Historisk mat på moderna fat där jag testar olika historiska recept, primärt från första halvan av 1900-talet. En stor del av experimentet handlar om att reflektera kring dåtidens och dagens måltider och matkultur. Du hittar alla recept samlade under etiketten Historisk mat på moderna fat.
Kommentarer