I våras lyckades vi med konststycket att åka till Stockholm och hamna mitt i Kulturnatten utan att veta om det. I helgen lyckades vi hamna i Kulturnatta i Göteborg utan att det var planerat. Vi hade dock annat planerat men lyckades få in en aktivitet, utöver all annan kultur som stod på agendan.
 |
Världskulturmuseet stod på agendan med utställningen Världens spel. Det var roligt att kunna testa flera olika slags spel som jag aldrig hört talas om, men vi hade nog inte tillräckligt med tid planerat för besöket.
|
 |
Jag hade kanske inte tänkt mig någon flådig begravning när den dagen är kommen, men den här lejonkistan öppnade plötsligt upp för fler fantasifulla alternativ...
|
 |
Nästa stopp var Göteborgs konstmuseum vilket var en premiär. Målet var utställningen Ilon Wiklands bildvärldar: Saga, äventyr och vardagsliv men vi passade även på att kika på de permanenta utställningarna.
|
 |
Utställningen är uppdelad i tre stora salar och det var massor av fina bilder och skisser att kika på. Det var roligt att se utkast på hur Ronja Rövardotter växte fram men givetvis är det så mycket mer än Astrid Lindgrens-sagoskatt. Har du vägarna förbi så besök gärna!
|
 |
På kvällen svängde vi förbi Odd Fellow-huset som var öppet under Kulturnatta. Jag hade egentligen ingen aning om vad det var för orden, men det visade sig snart att det inte har med nykterhet att göra utan en grund i välgörenhet. Men snacka om mystiskt ändå! Man fick gå i stationer genom hela byggnaden och få veta mer om huset. Vi hoppade över några stationer när vi började få känslan att det kanske delvis var ett rekryteringsevent.
|
 |
Kungsrummet. Huset var från början ett familjehem som sedermera köptes av ordern. Huruvida någon kung verkligen besökt rummet visste ingen, men de visste att nuvarande kung inte besökt huset (dock har visst drottningen suttit här och ätit en gång).
|
 |
En liten anda av frimurar-ordern fanns ändå. I mötesrummen finns fyra "troner" för personer med vissa positioner. Det indikerades att det finns en del ritualer, men detta talades det mindre om. Lite mystiskt faktiskt...
|
 |
Dagen därpå vankades Charlie och chokladfabriken vilket från början var anledningen till helgbesöket. Huvudrollen spelades av Ola Salo. Jag har sett den en gång tidigare i London och lämnade även då med samma känsla att den inte matchar Matilda-musikalen. Det är en bra musikal, men jag hade kanske önskat lite mer av musiken. Skillnaden från den engelska uppsättningen var att de flesta barn-rollerna spelades av vuxna, förutom Charlie (som spelas av såväl pojkar och flickor i denna uppsättning).
|
Det blev förstås mer än kultur i Göteborg, men det får sparas till ett annat inlägg.
Kommentarer