Historisk mat på moderna fat: Jordgubbs- och vinbärssylt (1944)

När jordgubbarna blev billigare och frysen behövdes rensas på fjolårets bär passade bra att testa en ny sylt. Grundreceptet är i princip det samma som den populära hallon- och vinbärssylten och den svarta vinbärssylten.

Jordgubbs- och vinbärssylt

Jordgubbs- och vinbärssylt på gröt.

2 liter (1 kg) jordgubbar
2 liter (1 kg) röda vinbär
1,5 kg syltsocker eller strösocker (jag blandade)
4-6 dl vatten beroende på bärens saftighet

Rensa jordgubbarna försiktigt och vrid av skaftet med blomfästet. Repa de röda vinbären. Koka en lag som ska bli både klar och simmig. Skumma vid behov.

Sockerlags-kokning.

Ta från plattan och låt svalna något (enligt instruktionen kan en alltför varm sockerlag göra att vinbärens skal krymper ihop och gör bären hårda). Lägg i bären. Koka sedan upp. Lyft bort från värmen, skaka grytan så att skummet är lättare att ta bort (oklart om det är det).

Rör ner bären i sockerlagen.

Koka sedan igen i 10-15 minuter, skaka och skumma noggrant. Sylten ska vara klar och simmig.

När bären kokat ett litet tag. Jag använde hela jordgubbar men det kan vara en idé att dela dem i mindre delar beroende på hur stora bitar du föredrar i din sylt.

Låt svalna något, ös därefter upp i rena burkar. Det rekommenderas att använda mindre burkar för finare sylt och gärna paraffinering ifall "förvaringsutrymmet ej [är] förstklassigt". Förvara torrt, svalt och mörkt. Jag förvarar min sylt i kylen men det går ju så klart även bra att frysa.

Omdöme och förbättringsförslag: Det är en god sylt som smakmässigt kan beskrivas som en syrlig jordgubbssylt. Möjligen att varianten hallon- och vinbärssylt är strået vassare, men detta är absolut en god sylt. Vill du inte ha en så rinnig sylt kan det vara bra att ta mer av syltsockret än av strösocker. Gillar du inte att ha stora bär i din sylt kan du skära upp jordgubbarna innan du lägger dem i sockerlaget (det blir knepigt att göra det i efterhand...).

* * *

Receptet är hämtat från Hemkonservering: Modern handbok i konservering av bär frukt grönsaker (14:e upplagan, 1944). Första upplagan utkom 1935. Boken är utarbetad av skolkökslärarinnorna Edith Jonsson-Ekegårdh, Britta Hallman-Haggren och Magda Herman, professorskan Else Dahl samt speciallärarinna och licentiat Lisa Swenander Lanke. Ett inledande kapitel är skriven av professor E. Widmark. Priset för 14:e upplagan var 1:25 kronor, vilket motsvarar drygt 29 kronor i dagens värde (källa: Edvinsson & Söderberg 2011).

Edith och Magda har jag nämnt tidigare i samband med recepthäftet Goda pepparkakor och annat gott, och Edith och Britta i Stora kokboken.

Else Dahl (född Törnmarck, 1882-1964, se bild här) har skrivit flertalet böcker om trädgård och köksträdgård. Hon utbildade sig först till sjuksköterska men omskolade sig inom trädgård, bland annat i genom kurs England och omnämns som trädgårdsarkitekt. Hon arbetade även som lärarinna i konservering vid Alnarps trädgårdsskola. Hon var gift med Carl G. Dahl, (trädgårdsman, pomolog och skolföreståndare (källa: Svenskt Biografiskt Lexikon och Rötter.se).

Lisa Swenander Lanke (1903-1993) föddes i Trondheim. Tog sin licentiat 1939 och medicine doktorsexamen 1957 vid Lunds universitet, sedermera docent i medicinsk och fysiologisk kemi. Hennes forskningsområde lär ha varit salivkemi (sic!) och födoämnen (källa: Vem är det: Svensk biografisk handbok). Hon verkar dessutom ha haft en koppling till Medicinalstyrelsens Odontologiska Försöksstation i Vipeholm där de i dag ökända kariesexperimenten ägde rum.

Blogginlägget är en del av min serie Historisk mat på moderna fat där jag testar olika historiska recept, primärt från första halvan av 1900-talet. En stor del av experimentet handlar om att reflektera kring dåtidens och dagens måltider och matkultur. Du hittar alla recept samlade under etiketten Historisk mat på moderna fat.